Conquered Tiger Leaping Gorge

Klockan sju i forrforrgar kvall den 14e fick Erik och jag hora att vi inte kunde boka rummet mellan den 15e och 16e, sa i ett dilemma mellan att aka till Yuanyangs risterasser och aventyra i Tiger Leaping Gorge tog vi det senare, vilket skulle innebara tva dagars trek med overnattning langs floden. Det blev sex timmars somn innan vackarklockan pep runt sju pa morgonen, och klockan atta satt vi i en minibus med en fransman, tva fransyskor, en brit och en australiensiska pa vag till Qiaotou(?). Erik och jag var val forberedda, Erik satsade pa sandaler och strumpor, medan jag hade mina fake-converse och en Levis-axelvaska. Med detta skulle vi ta oss den over tva mil langa trekken upp och ned pa stock och sten i natur som skordat flera offer genom aren... Aventyret blev dock fantastiskt med bergstoppar over 5000 meter samtidigt som den danande Yangtze-River flyter fram nere i dalgangen. Man har hort att man far trangas med alla andra turister langs vagen, men trots bla himmel och varme (kunde ga i bara pikee-trojan) var det i princip folktomt! Och detta trots att det ar kinesisk semester just nu? Asnor och bergsgetter motte man dock ofta pa vagen! Det blev 8,5 h och over 20 km vandring upp och ned och kvallens beloning blev en stor middag vid vart mal pa vagen. Tidigt nasta morgon tog vi oss ned till floden och tillbaka pa 3-4 h, innan vi tog minibus tillbaka till vandrarhemmet langs den trakigare "low path" (vi gick "high path" dagen innan). Forutom allt detta fick vi tre intressanta handelser:
1. Jag, Nils, traffade tre amerikaner langs vagen. En fran Kentucky, en fran California (som bott i Jonkoping) och en fran Memphis, Tennessee, som tog studenten 2008 (samma ar som jag var dar) och han kande ocksa igen min high school...
2. Efter en halvtimme av vandring langs bergskanten forsta dagen ser vi nagra kinesiska "herdar" langre upp langs berget, som tjoar och sa. Inget markligt med det, sa vi fortsatter ga, och plotsligt hor vi nat braka bakom oss. Kineserna hade kastat ner en stenbumling pa 2-3 dm i diameter som for fram 8-10 meter bakom oss. Smatt i panik, med kanslan av att vara attackerad, spejar vi efter andra stenar, men laget var lugnt och vi kunde fortsatta ga.
3. Igar, strax innan hemfard langs low path, fick vi reda pa att det skett ett jordskred som blockerade vagen hem. Minibussen kunde ta oss till jordskredet, men darifran skulle vi behova springa over stenarna till andra sidan dar nasta minibuss vantade. Nar vi kom fram till "olycksplatsen" holl en traktor pa att forsoka roja upp, men det var svart eftersom stenar standigt foll ned langs berget och skapade en skidbacke anda ner till floden langt ner i dalen. Inte ens traktorn kunde arbeta pga av stenarna... Men men, med ett flyg att passa tog fransmannen initativet och kutade over till andra sidan, sa vi hangde pa, och det gick prima ballerina. Sa var det med det, vi kom hem i fint skick och fick en fin kvall i Lijiang!